Nyss fått diagnos? Det första du behöver veta om reumatiska sjukdomar
Wiva asplund

Att leva med osteoporos, benskörhet

Publicerades på reumatikerforbundet.org under 2012.

– Innan och ett tag efter att jag fick min diagnos hade jag mycket ont, men nu känner jag mig bra tack vare medicin och sjukgymnastik.

Det hela började med en intensiv smärta i ryggen som tvingade Wiva att söka läkare. Hon blev först ordinerad sjukgymnastik mot sina besvär, men när det efter två månader inte hjälpt alls fick hon en röntgenundersökning. Då upptäcktes det att Wiva hade flera kotkompressioner i ländryggen.
– Jag tyckte att jag såg tjockare ut runt midjan fast jag inte ökat i vikt. Det visade sig att kotkompressioner gjort att jag sjunkit ihop. Efter en tids väntan fick jag komma på bentätningsmätning och då stod det klart att jag hade osteoporos och sämst värden hade jag i kotorna.

Tre månades väntan på lindring

Wiva ordinerades en medicin av typen bisfosfonater och östrogen, som skulle motverka bennedbrytningen och det tog cirka tre månader innan ryggen blev bättre.
– Det gjorde väldigt ont. När det var som värst hade jag så svårt att ta mig upp från liggande ställning att enda gången jag lade mig ner var när jag gick till sängs på kvällen, oavsett hur trött jag kände mig under dagen. Som tur är har jag aldrig haft svårt att sova på nätterna.

Riksföreningen Osteoporotiker

Att sluta jobba var dock inget som Wiva ville göra ens när ryggen gjorde som mest ont.
– Jag hade redan en ergonomisk stol och senare fick jag också ett höj- och sänkbart skrivbord som underlättade mitt arbete. Stolen fick jag behålla när jag gick i pension, så den sitter jag fortfarande på varje dag.
Idag har Wiva inte ont i ryggen, men kotkompressionerna har gjort att hennes längd minskat med totalt fem centimeter.
– Jag känner mig lyckligt lottad för att jag inte har ont längre. I och med mitt engagemang i Riksföreningen Osteoporotiker träffar jag många andra med osteoporos som har smärta på grund av sin sjukdom. Det finns de som sjunkit ihop så mycket att de nedersta revbenen skaver mot höftbenen och det är mycket smärtsamt.

Går sönder väldigt lätt

För att hålla kroppen i gång går Wiva dagliga promenader. Under hösten har hon också gått på sjukgymnastik för en fotledsfraktur. Det har krävts ganska mycket träning för att komma tillbaka.
– Det var så tokigt, min man ramlade och råkade i fallet slå till mig på vristen. Det räckte för att det skulle bli en spricka i benet, så jag har gått på kryckor i sex veckor. Det har varit trist för jag kom bara utanför dörren ett fåtal gånger när benet var gipsat från tårna till knäet. Annars är det viktigt för mig att hålla igång så mycket som möjligt.

Kalcium och D-vitamin

Wiva försöker äta D-vitaminrik kost för att förebygga att skelettet utkalkas. För närvarande tar hon kalcium- och D-vitamintabletter men inga bisfosfonater, eftersom det efter en längre tids medicinering är lämpligt att göra ett uppehåll.
– Specialistläkaren jag gick till tidigare blev jag avskriven från 2006. Efter det har jag två gånger fått remiss till bentätningsmätning av min allmänläkare och för tillfället funderar jag på hur jag ska gå vidare med min behandling av benskörheten.

Kräv remiss till bentäthetsmätning

Wivas tips till andra som misstänker att de har osteoporos är att begära att få en remiss till en bentäthetsmätning.
– Osteoporos är ingen sjukdom som kommer plötsligt. Därför är det viktigt att den upptäcks så tidigt som möjligt så att man kan få behandling. Jag är medveten om att en del känner av biverkningar med bisfosfonater, men för mig har det fungerat mycket bra och jag har klarat mig från obehag. Rörelse är också viktigt. Lagom belastning på skelettet förebygger frakturer.
– Jag bröt en handled redan 1989 och frågade då om detta kunde bero på att mitt skelett var skört. Det avfärdades för det fanns tyvärr inte så mycket kunskap om benskörhet inom sjukvården vid denna tid. Jag har ibland tänkt att om jag hade fått medicin och mer kunskap om osteoporos redan då hade jag kanske sluppit ifrån att få kotkompressioner.

Namn: Wiva Asplund.
Född: 1938.
Familj: Man och tre vuxna barn.
Diagnos: Osteoporos sedan 1998.
Arbete: Pensionär, engagerad i styrelsen för Riksföreningen Osteoporotiker, tidigare ledamot vid Patentverket.
Fritidsintressen: Körsång.
Bor: I Stockholm.

OsteLink är ett nytt socialt nätverk för dig som vill träffa andra och lära dig mer om benskörhet - osteoporos.

Wiva Asplund

Ålder: 77 år.
Yrke: Pensionär.
Sjukdom: Osteoporos.
Mina berättelser

Följ oss