Nyss fått diagnos? Det första du behöver veta om reumatiska sjukdomar
Kristina areskoug josefsson

Att leva med reumatoid artrit sedan barnsben

Publicerades på reumatikerforbundet.org under 2012.

För sju år sedan var Kristina Areskoug-Josefsson och hennes familj i byggartagen. Ett hus i småländska Lövås växte fram, men under arbetets gång började Kristinas händer krångla.
– Jag trodde att det berodde på överansträngning men värken ville inte försvinna.

En kollega på sjukhuset där Kristina jobbar som sjukgymnast övertalade henne att kolla upp smärtan. Hon hade dessutom haft ont några år tidigare i handleder och tummar.
– Det var en stressig period när vi byggde huset. Sjukdomen låg nog och väntade på ett tillfälle att bryta ut.
Redan två månader efter att Kristina första gången kollade upp sina smärtor stod det klart att hon drabbats av ledgångsreumatism.

En ny vardag

Att anpassa sig till en ny vardag är inte helt lätt. Kristina minns sina första två år med RA.
– Jag drabbades av en livskris när jag insåg att jag fått en kronisk sjukdom. Jag var dessutom alltid trött och hade ingen lust att göra någonting. Det påverkade så klart också resten av familjen.
Kristinas tvillingdöttrar Elise och Sofie är i dag tolv år. De har under hela sin uppväxt levt med en mamma som inte är frisk.
– De är väldigt uppmärksamma och finns alltid där för mig. Om jag tappar ett glas i golvet är någon snabbt framme och hjälper till att sopa upp.

Döttrarna har med åren börjat ställa allt fler frågor. De undrar om de kommer att bli sjuka precis som mamma.
– Jag kan ju inte ge några direkta svar, men vi pratar en del om det. Huvudsaken är att vi inte går runt och är oroliga, det gör inte situationen bättre.

Träningen gör Kristina stark

När Kristina fick sin diagnos började hon direkt att fundera över sin arbetssituation. Sjukgymnastyrket är fysiskt krävande och Kristina vände sig därför till forskningen på deltid. I dag jobbar hon sammanlagt cirka 80 procent som sjukgymnast och doktorand inom forskning om hur sjukgymnastik påverkar sexuell hälsa för kvinnor med RA.
– Att inte jobba heltid gör att jag har utrymme för vila på eftermiddagen innan det är dags för kvällssysslorna.

Men även om Kristina har fått göra justeringar i sin vardag så har just fysisk aktivitet visat sig vara rätta medicinen. Tidigare brukade Kristina ta promenader och rida, men hon märkte snabbt att mer intensiv och långvarig träning gjorde gott för hennes kropp.
– Det räcker med två dagar utan träning för att jag ska känna mig stel. Jag behöver en jämn dos av högintensiva pass för att må som bäst. Jag tränar för att hålla mig stark.

Positiv till träning, men realistisk

Men det har krävts experimentering och tålamod för att hitta rätt. Kristinas första löpprogram gick ut på att klara en mil på 20 veckor. En ny sport måste alltid introduceras under en längre period och det kan behöva göras vissa anpassningar. Inför sitt första Vasalopp använde Kristina juniorstavar i början eftersom det gjorde för ont i axlarna annars.
Kristina har lärt sig att acceptera att det finns saker hon aldrig kommer att kunna göra. Som att klättra till exempel. När döttrarna försvinner uppför klätterväggen får hon snällt stå nedanför och titta på. Men det tar emot.
– Det gör mig jättebesviken och arg. Logiskt sett vet jag att mina händer inte klarar av det, men det är alltid jobbigt att behöva inse sina begränsningar.
Kristina menar att hon måste ha en positiv bild av sig själv, men den ska också vara realistisk.
– Jag kan vara ute och springa ett riktigt långt löppass, men jag kan inte knyta upp skorna själv efteråt. I stället för att bli nedstämd måste jag intala mig själv att skor med dragsko är den bästa uppfinningen som finns.

Kristina är glad att hon har litat på sin magkänsla och fortsatt att träna mycket.
– Från början sa jag till min reumatolog att jag sprang 5 kilometer, även fast det var en mil. När jag sedan sa att jag sprang en mil svarade hon lite skeptiskt "jaha, du har ökat...?!". Men nu vet hon precis hur mycket jag tränar och tycker att det är positivt.

Hoppfull inför ny medicin

För Kristina har värken i händerna alltid varit värst, men hon har också problem i fötterna och armbågs- och axelleder. För att hålla sjukdomen i balans äter hon cellgifter och kortison. Men vägen till rätt medicinering har varit krokig. Kristina har bytt mediciner flertalet gånger eftersom hon har utvecklat allergi mot många av de läkemedel hon testat.
– Sedan två månader tillbaka använder jag det biologiska läkemedlet Mabthera. Förhoppningsvis kommer det att fungera bra för mig.

Kosten engagerar

Samtalet glider in på kost och då tänder Kristina till. Det är ett ämne som engagerar. Med sin forskarbakgrund vet hon att det inte finns vetenskapliga belägg för att en viss typ av kost kan lindra reumatism.
– Att påstå något annat är att lura folk. Kroniskt sjuka har dessutom redan så mycket som de måste följa, med mediciner och annan vård. De behöver inte strikta matprogram ovanpå det.

Kristina menar att var och en måste hitta den kost som fungerar bäst för honom eller henne. Själv har hon upptäckt att magen, som hon annars har haft problem med, mår bra av fisk och vegetarisk mat. Men Kristina har inte hittat några livsmedel som minskar ledvärken eller smärtan.
– Det är medicinen och träningen som hjälper mig att lindra sjukdomen, säger hon bestämt.

Tävlar varannan helg

Kristina gillar inte bara att vara fysiskt aktiv dagligen, hon har dessutom tagit träningen till nästa nivå. Kristina tävlar i multisportcupen som 2011 bestod av sju deltävlingar under sommarhalvåret med uthållighetsidrotter så som mountainbike, paddling, löpning och orientering i naturliga miljöer.

Men det stannar inte där. I februari och mars 2012 är det dags för Kortvasan och Vasaloppet igen och dagen efter intervjun, i mitten av december, stundar ett annat äventyr. På agendan står 46 kilometer coasteering, kustorientering utefter strandremsan från Ystad till Simrishamn.
– Eftersom vi ska orientera så kan ju sträckan bli ännu längre, skrattar Kristina.
Hon är taggad men också lite nervös.
– Det är ett ganska begränsat antal platser och många av deltagarna är väldigt duktiga. Man vill ju inte vara den som gör bort sig!

Fysisk aktivitet är familjens livsstil

Kristinas fysiska leverne har smittat av sig på resten av familjen. Det har blivit en livsstil att bland annat åka på aktiva semestrar. Skidresor och kajakpaddling hör till favoriterna. Men tävlandet är hon ensam om.
 

Publicerat den 15 mars 2012

Namn: Kristina Areskoug-Josefsson.
Ålder: 38 år.
Sjukdom: Ledgångsreumatism (RA) sedan sju år tillbaka.
Gör: Sjukgymnast och doktorand.
Familj: Tvillingarna Elise och Sofie på 12 år.
Fritidsintressen: Träning. Tävlar bland annat i Multisportcupen som består av uthållighetssporter så som paddling, terränglöpning, mountainbike.
Bor: Lövås, Småland.

Läs om RA

Kristina Areskoug-Josefsson

Ålder: 38 år.
Yrke: Sjukgymnast och doktorand.
Sjukdom: Ledgångsreumatism (RA).
Mina berättelser

Följ oss